I begynnelsen var västra Sörmland en slumrande bondbyggd där ett antal gods och herresäten kontrollerade det mesta........
Grevar, Baroner - Friherrar och Brukspatroner hade alla insett vad som krävdes för att deras verksamheter skulle blomstra. Industrialismen hade kopplat sitt grepp i det svenska jordbrukarsamhället men det krävdes transporter med god kapacitet för att stävja det framväxande samhällets resurshunger.
Det krävdes pengar, händer, kol, stål och ved. Det krävdes den Västra Stambanan.

avgrans1.gif (3153 bytes)

Vid riksdagen 1856 -57 kom frågan upp om medel till byggande av V. Stambanan. En viss tvekan rådde därvid, om den skulle dragas norr eller söder om Mälaren. Det ansågs att bebyggelsen i Södermanland var för spridd och obetydlig för att banbygge skulle löna sig. Denna ståndpunkt företräddes givetvis av vederbörande i städerna Örebro och Västerås, där man gärna skulle sett järnvägen framdragen inom egna landamären. Nyköpingsbladet kommenterar den 17/ 2 1857 frågan på följande sätt:
»Åsikten om nödvändigheten att draga västra stambanan söder om Mälaren genom Södermanland vinner med varje dag nya anhängare. Sanningen måste en gång segra i trots av alla egenmäktiga bemödanden att tumma och vrida den. » Den 26/5 publicerade tidningen en lång insändare, där adelns representanter i Södermanland manas att resa till Riksdagen för att avstyra förslaget om järnvägssträckningen norr om Mälaren. Först i slutet av augusti kom frågan emellertid upp och avgjordes till Södermanlands fördel. Beslutet kommenteras i Örebro tidning sålunda: »Man har ändrat sig till förmån för enskilda och endast lokala intressen, men intressen, som beherska riddarhus, sängkamrar och nattmössor»(Sörmlandsbygden 1955).

avgrans1.gif (3153 bytes)


Tack vare det beslutet sitter ni nu här och läser just denna ingress till det som så småningom skall utmynna i en bok om de Västsörmländska stationerna och den järnväg som skapade strukturen till det Sörmland vi idag lever i. Vi kommer även vördsamt att inkorporera några angränsande stationer och järnvägslinjer till vårt "revir". Den friheten tar vi oss...
Nåväl åter till historien...
I
slutet på 1850-talet hördes rallarnas svingande av korpar och släggor i våra hemtrakter och mark bröts för att ge plats för den nya transportleden genom Sverige. Förväntningarna var stora på det nya som skulle komma. Mark löstes in av motsträviga bönder. Händer tvåddes i ovisshet.. Champagnekorkar smällde och hattar kastades i luften... Många var de argument som restes till järnvägens fördel.
Vi citerar Nyköpingsbladet den 7/10 1859. Däri läses bl. a. följande: »En järnväg ser ingenting ut. Det är icke hela vägen, som är av järn. Det är bara två höga kanter av järn, som hjulen rulla på. På dessa skulle hjulen snart halka ned, om icke man hade en särskild form på dem. ...» Fördelarna med järnvägarna anges i samma artikel vara: I) Tidsvinsten, 2) Oberoendet av årstiderna, 3) Den obegränsade kapaciteten, 4) Bönderna, som förut skött fjärrfrakterna med hästar, skulle kunna övergå till oxar. Dessa kunde inte bara tjänstgöra som dragare utan också som föda sedan de tjänat slut. (Hästar åt man däremot knappast ens av nödtvång! 5) Gödseln spilldes ej på landsvägarna, 6) Då man med järnvägen kan sälja när som helst, så fick man bättre priser, 7) Det samma gällde inköpen. 8) En större räjong omkring städerna kunde där få avsättning för sina varor och slutligen 9) Egendomsvärdena vid järnvägarna ökade. (Sörmlandsbygden 1955)

Samhällen växte upp, där det fanns ett behov eller en nyttighet som kunde försäljas och transporteras med tåget. Rallare byttes mot stationspersonal och resenärer och befraktare. Nu växte stationssamhällen som Katrineholm, Vingåker, Flen, Baggetorp, Kantorp (Sköldinge) och Valla fram. Västra Sörmland blev industrialiserat och mycket av "blodet" pulserade tack vare den Västra Stambanan som färdigställdes 1862.
Idag är detta 140 år sedan. Många av de samhällen som levde upp och sågs blomstra under en tid på grund av järnvägen och dess möjligheter har nu somnat in och vi blir smärtsamt påminda om att även de större och mer livskraftiga orterna nu verkar vara på väg mot samma öde.

Men i hembygden vilar ännu många spår av det avsomnade järnvägsnätet och dess en gång så stora betydelse för vår trakt.

rallare.gif (263693 bytes)

Västra Sörmlands Järnvägs Sällskap. består av ett gäng glada hembygdsforskare med ett gemensamt intresse: Hembygdens järnvägar och allt vad detta innefattar. Vår målsättning är att dokumentera och återupptäcka de krafter som en gång fick de lokala företagen att nå bortom den Sörmländska horisonten. Följ med på en tur bland vår hemsidor och tag del av vad vi har hittills har letat reda på under våra exkursioner.

Blir du nyfiken och känner att det här kan vara något Du själv vill vara med på är du välkommen att anmäla ditt intresse.